Att äga sitt boende har varit en mycket lönande satsning, visar det sig med facit i hand. I storstadsregionerna har bostadspriserna gått upp rejält de sista åren med bl a låga räntor. Extra fart på brasan vart det när borgarna tog bort förmögenhetsskatten och lovade att lindra fastighetsskatten genom att införa en kommunal avgift istället.
Men vänta "äga", hur stor andel ska man ha betalt för att man anses äga sitt hus? Frågan är berättigad tycker jag, för numera tar man amorterings-FRIA lån och lägger ca 20% av köpeskillingen kontant. Det innebär i princip att banken äger 80% av din bostad under den period som du bor där. Under min uppväxt hörde jag om nyblivna sambor som startade ett sparande som bankerna kallade bo-spar, detta var förstås knutet till en bank och skulle garantera lite bättre lånevillkor när man sparat ihop till ca 15-20% av vad huset kostar. Resterande lån lade man upp en amorteringsplan på 15 år i undantagsfall hela 20 år, då hela lånet skulle vara bortbetalt.
Med dagens sätt att låna och köpa hus, så är man i knät på sin bank under sin boendetid, och husköpet bygger på ett antagande om att inflationen ska öka värdet på huset till den dag man slutligen beslutar sig för att sälja. Till dess är man en trogen räntebetalare som innerligt hoppas på att räntan inte ska bli tvåsiffrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar