När min äldste (2,5) son sov middag idag, ringde det på dörren och två söta åttaåriga flickor stod blygt i dörröppningen med varsin plastask i händerna. De fråga försynt om jag ville köpa stenar??! "Stenar?" sade jag frågande, men de var ödmjuka försäljare som inte var alltför påflugna och pratglada, så jag fick sköta snacket själv. Vad kostar stenarna då? 50 öre för de små och 1 krona för de stora, sade ena flickan. Jag lika frågande som tidigare frågar, "vad är ändamålet då, skolresa eller ska ni köpa godis för pengarna..?" Flickorna svarar inte, tycker väl att brukar du veta vad du ska göra av hela din lön..? Men medan jag stod där med händerna i fickorna och undrade om "dagens ungdom" är helt prilliga, så kände jag att något mynt skramlade i fickan och, va fan, det är så friskt satsat av flickorna så det måste uppmuntras. Så det slutade att jag köpte en stor sten för 1 krona, flickorna tackade och gick mot hissen för att leta sig till nästa kund. Stenen ja, det var en rätt vanlig sten som jag antagligen skulle kunnat hitta i vägrenen utanför huset. Men efteråt när jag börjar fundera på hela situationen känns det bekant på något sätt...
Ja vem började så här tror ni?
"Redan som ung visste han att han ville syssla med affärer. Han började med att cykla omkring och sälja tändstickor till grannar. Han kom på att han kunde köpa stora partier mycket billigt från Stockholm och sälja dem i askar till mycket lågt pris, men ändå göra vinst. Från tändstickor gick han över till att sälja fisk, juldekorationer, frön och senare kulspets- och blyertspennor."
Så om man har väldigt låga kostnader för det man säljer, och är en ivrig säljare så blir det pengar över. I stor skala blir många små bäckar en stor å. Det vi flesta faller på här är att vi inte har den entusiasm som behövs för att sälja saker som tändstickor eller stenar för den delen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar